Surah Taha (Ta-Ha)
Surah Taha is a Makkan surah with 135 verses; it is number 20 in the Quran.
سُورَةُ طه
بِسۡمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحۡمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ
طه ﴿١﴾
20:1 Ṭā Hā.[1]
Notes
[1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.
مَآ أَنزَلۡنَا عَلَيۡكَ ٱلۡقُرۡءَانَ لِتَشۡقَىٰٓ ﴿٢﴾
20:2 Vi har inte sänt ned Koranen till dig för att göra [livet] svårt för dig;
إِلَّا تَذۡكِرَةٗ لِّمَن يَخۡشَىٰ ﴿٣﴾
20:3 utan som en påminnelse till den som fruktar Gud.
تَنزِيلٗا مِّمَّنۡ خَلَقَ ٱلۡأَرۡضَ وَٱلسَّمَٰوَٰتِ ٱلۡعُلَى ﴿٤﴾
20:4 Nedsänd från den som har skapat jorden och de höga himlavalven.
ٱلرَّحۡمَٰنُ عَلَى ٱلۡعَرۡشِ ٱسۡتَوَىٰ ﴿٥﴾
20:5 Den Nåderike har höjt sig över tronen.
لَهُۥ مَا فِي ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَمَا فِي ٱلۡأَرۡضِ وَمَا بَيۡنَهُمَا وَمَا تَحۡتَ ٱلثَّرَىٰ ﴿٦﴾
20:6 Honom tillhör allt i himlarna och på jorden; allt däremellan och allt under jordytan.
وَإِن تَجۡهَرۡ بِٱلۡقَوۡلِ فَإِنَّهُۥ يَعۡلَمُ ٱلسِّرَّ وَأَخۡفَى ﴿٧﴾
20:7 Om du uttalar orden högt [eller lågt spelar ingen roll], han vet vad som viskas och vad som är ännu mer fördolt.
ٱللَّهُ لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَۖ لَهُ ٱلۡأَسۡمَآءُ ٱلۡحُسۡنَىٰ ﴿٨﴾
20:8 Gud – ingen är värd dyrkan utom han! Honom tillhör de vackraste och mest fullkomliga namnen.
وَهَلۡ أَتَىٰكَ حَدِيثُ مُوسَىٰٓ ﴿٩﴾
20:9 Har berättelsen om Mose nått dig?
إِذۡ رَءَا نَارٗا فَقَالَ لِأَهۡلِهِ ٱمۡكُثُوٓاْ إِنِّيٓ ءَانَسۡتُ نَارٗا لَّعَلِّيٓ ءَاتِيكُم مِّنۡهَا بِقَبَسٍ أَوۡ أَجِدُ عَلَى ٱلنَّارِ هُدٗى ﴿١٠﴾
20:10 När han såg en eld sa han till sin familj: ”Vänta här! Jag har skymtat en eld; kanske kan jag bringa er en brinnande gren från den, eller finna någon som kan visa vägen.”
فَلَمَّآ أَتَىٰهَا نُودِيَ يَٰمُوسَىٰٓ ﴿١١﴾
20:11 När han nått fram till den, hördes ett rop: ”Mose!
إِنِّيٓ أَنَا۠ رَبُّكَ فَٱخۡلَعۡ نَعۡلَيۡكَ إِنَّكَ بِٱلۡوَادِ ٱلۡمُقَدَّسِ طُوٗى ﴿١٢﴾
20:12 Jag är din Herre! Ta av dina sandaler; för du befinner dig i den heliga dalen, Ṭūwā.
وَأَنَا ٱخۡتَرۡتُكَ فَٱسۡتَمِعۡ لِمَا يُوحَىٰٓ ﴿١٣﴾
20:13 Jag har utvalt dig, så lyssna uppmärksamt till det som uppenbaras.
إِنَّنِيٓ أَنَا ٱللَّهُ لَآ إِلَٰهَ إِلَّآ أَنَا۠ فَٱعۡبُدۡنِي وَأَقِمِ ٱلصَّلَوٰةَ لِذِكۡرِيٓ ﴿١٤﴾
20:14 Jag är Gud – ingen är värd dyrkan utom jag! Dyrka mig och förrätta bönen till min åminnelse.
إِنَّ ٱلسَّاعَةَ ءَاتِيَةٌ أَكَادُ أُخۡفِيهَا لِتُجۡزَىٰ كُلُّ نَفۡسِۭ بِمَا تَسۡعَىٰ ﴿١٥﴾
20:15 Den yttersta stunden kommer verkligen att inträffa – och jag håller dess ankomst hemlig – för att var och en ska lönas för det de strävat mot.
فَلَا يَصُدَّنَّكَ عَنۡهَا مَن لَّا يُؤۡمِنُ بِهَا وَٱتَّبَعَ هَوَىٰهُ فَتَرۡدَىٰ ﴿١٦﴾
20:16 Låt dig därför inte avledas av de som inte tror på den och som drivs av sina begär, för då går du under.
وَمَا تِلۡكَ بِيَمِينِكَ يَٰمُوسَىٰ ﴿١٧﴾
20:17 Säg, vad är det du håller i din högra hand, Mose?”
قَالَ هِيَ عَصَايَ أَتَوَكَّؤُاْ عَلَيۡهَا وَأَهُشُّ بِهَا عَلَىٰ غَنَمِي وَلِيَ فِيهَا مَـَٔارِبُ أُخۡرَىٰ ﴿١٨﴾
20:18 ”Det är min stav,” svarade han. ”Jag stöder mig på den och slår ned löv med den till mina får, och jag har även andra bruk för den.”
قَالَ أَلۡقِهَا يَٰمُوسَىٰ ﴿١٩﴾
20:19 Han sa: ”Kasta den ifrån dig, Mose!”
فَأَلۡقَىٰهَا فَإِذَا هِيَ حَيَّةٞ تَسۡعَىٰ ﴿٢٠﴾
20:20 Då kastade han den, och i samma stund förvandlades den till en snabbt slingrande orm.
قَالَ خُذۡهَا وَلَا تَخَفۡۖ سَنُعِيدُهَا سِيرَتَهَا ٱلۡأُولَىٰ ﴿٢١﴾
20:21 Han sa: ”Ta upp den och var inte rädd; vi ska låta den återta sin ursprungliga form.
وَٱضۡمُمۡ يَدَكَ إِلَىٰ جَنَاحِكَ تَخۡرُجۡ بَيۡضَآءَ مِنۡ غَيۡرِ سُوٓءٍ ءَايَةً أُخۡرَىٰ ﴿٢٢﴾
20:22 För nu in ena handen till din sida; den ska komma ut skinande vit, utan minsta men – ännu ett tecken.
لِنُرِيَكَ مِنۡ ءَايَٰتِنَا ٱلۡكُبۡرَى ﴿٢٣﴾
20:23 Vi vill nämligen visa dig några av våra största tecken.
ٱذۡهَبۡ إِلَىٰ فِرۡعَوۡنَ إِنَّهُۥ طَغَىٰ ﴿٢٤﴾
20:24 Bege dig till Farao – han har överskridit alla gränser.”
قَالَ رَبِّ ٱشۡرَحۡ لِي صَدۡرِي ﴿٢٥﴾
20:25 Han sa: ”Herre! Stärk mitt hjärta,
وَيَسِّرۡ لِيٓ أَمۡرِي ﴿٢٦﴾
20:26 och gör mitt uppdrag lätt för mig,
وَٱحۡلُلۡ عُقۡدَةٗ مِّن لِّسَانِي ﴿٢٧﴾
20:27 och avlägsna hindret i mitt tal,
يَفۡقَهُواْ قَوۡلِي ﴿٢٨﴾
20:28 så att de förstår vad jag säger.
وَٱجۡعَل لِّي وَزِيرٗا مِّنۡ أَهۡلِي ﴿٢٩﴾
20:29 Låt någon från min familj hjälpa mig;
هَٰرُونَ أَخِي ﴿٣٠﴾
20:30 min bror, Aron.
ٱشۡدُدۡ بِهِۦٓ أَزۡرِي ﴿٣١﴾
20:31 Stärk mig genom honom,
وَأَشۡرِكۡهُ فِيٓ أَمۡرِي ﴿٣٢﴾
20:32 och låt honom dela mitt uppdrag,
كَيۡ نُسَبِّحَكَ كَثِيرٗا ﴿٣٣﴾
20:33 så att vi upphöjer dig mycket,
وَنَذۡكُرَكَ كَثِيرًا ﴿٣٤﴾
20:34 och håller din åminnelse levande!
إِنَّكَ كُنتَ بِنَا بَصِيرٗا ﴿٣٥﴾
20:35 Du vet precis hur det är ställt med oss.”
قَالَ قَدۡ أُوتِيتَ سُؤۡلَكَ يَٰمُوسَىٰ ﴿٣٦﴾
20:36 [ِGud] sa: ”Din begäran har blivit beviljad, Mose.
وَلَقَدۡ مَنَنَّا عَلَيۡكَ مَرَّةً أُخۡرَىٰٓ ﴿٣٧﴾
20:37 Och vi har redan tidigare visat dig barmhärtighet
إِذۡ أَوۡحَيۡنَآ إِلَىٰٓ أُمِّكَ مَا يُوحَىٰٓ ﴿٣٨﴾
20:38 när vi gav din moder följande ingivelse:
أَنِ ٱقۡذِفِيهِ فِي ٱلتَّابُوتِ فَٱقۡذِفِيهِ فِي ٱلۡيَمِّ فَلۡيُلۡقِهِ ٱلۡيَمُّ بِٱلسَّاحِلِ يَأۡخُذۡهُ عَدُوّٞ لِّي وَعَدُوّٞ لَّهُۥۚ وَأَلۡقَيۡتُ عَلَيۡكَ مَحَبَّةٗ مِّنِّي وَلِتُصۡنَعَ عَلَىٰ عَيۡنِيٓ ﴿٣٩﴾
20:39 Lägg honom i en korg och sätt den i floden. Floden ska föra den till stranden där en fiende till mig och honom ska ta upp den.' Och jag omgav dig med min kärlek och lät dig växa upp under mitt [vakande] öga.
إِذۡ تَمۡشِيٓ أُخۡتُكَ فَتَقُولُ هَلۡ أَدُلُّكُمۡ عَلَىٰ مَن يَكۡفُلُهُۥۖ فَرَجَعۡنَٰكَ إِلَىٰٓ أُمِّكَ كَيۡ تَقَرَّ عَيۡنُهَا وَلَا تَحۡزَنَۚ وَقَتَلۡتَ نَفۡسٗا فَنَجَّيۡنَٰكَ مِنَ ٱلۡغَمِّ وَفَتَنَّٰكَ فُتُونٗاۚ فَلَبِثۡتَ سِنِينَ فِيٓ أَهۡلِ مَدۡيَنَ ثُمَّ جِئۡتَ عَلَىٰ قَدَرٖ يَٰمُوسَىٰ ﴿٤٠﴾
20:40 Och din syster följde [korgen] och sa [till de som tog upp den]: 'Ska jag visa er till någon som kan ta hand om honom?' Så återförenade vi dig med din mor så att hennes hjärta skulle fyllas av glädje och hennes sorg stillas. Och [vid vuxen ålder] dödade du en man, men vi räddade dig ur din svåra nöd och prövade dig med många svårigheter. Sedan stannade du många år hos folket i Midjan, och nu har du kommit hit enligt mitt beslut, Mose.
وَٱصۡطَنَعۡتُكَ لِنَفۡسِي ﴿٤١﴾
20:41 Och jag har utvalt dig för mig själv.
ٱذۡهَبۡ أَنتَ وَأَخُوكَ بِـَٔايَٰتِي وَلَا تَنِيَا فِي ذِكۡرِي ﴿٤٢﴾
20:42 Gå, du och din bror, med mina tecken och försumma inte er åminnelse av mig.
ٱذۡهَبَآ إِلَىٰ فِرۡعَوۡنَ إِنَّهُۥ طَغَىٰ ﴿٤٣﴾
20:43 Bege er båda till Farao; han har verkligen överskridit alla gränser.
فَقُولَا لَهُۥ قَوۡلٗا لَّيِّنٗا لَّعَلَّهُۥ يَتَذَكَّرُ أَوۡ يَخۡشَىٰ ﴿٤٤﴾
20:44 Men tilltala honom varsamt, så att han må besinna sig eller börja frukta Gud.”
قَالَا رَبَّنَآ إِنَّنَا نَخَافُ أَن يَفۡرُطَ عَلَيۡنَآ أَوۡ أَن يَطۡغَىٰ ﴿٤٥﴾
20:45 De svarade: ”Herre! Vi fruktar att han ska förgripa sig på oss eller bli ännu mer hänsynslös.”
قَالَ لَا تَخَافَآۖ إِنَّنِي مَعَكُمَآ أَسۡمَعُ وَأَرَىٰ ﴿٤٦﴾
20:46 [ِGud] sa: ”Frukta inte! Jag är med er; jag hör och ser allt.
فَأۡتِيَاهُ فَقُولَآ إِنَّا رَسُولَا رَبِّكَ فَأَرۡسِلۡ مَعَنَا بَنِيٓ إِسۡرَٰٓءِيلَ وَلَا تُعَذِّبۡهُمۡۖ قَدۡ جِئۡنَٰكَ بِـَٔايَةٖ مِّن رَّبِّكَۖ وَٱلسَّلَٰمُ عَلَىٰ مَنِ ٱتَّبَعَ ٱلۡهُدَىٰٓ ﴿٤٧﴾
20:47 Bege er nu till honom och säg: ”Vi är din Herres sändebud. Låt israeliterna följa med oss och plåga dem inte! Vi har kommit med ett tecken från din Herre. Må frid vara över de som följer den rätta vägen.
إِنَّا قَدۡ أُوحِيَ إِلَيۡنَآ أَنَّ ٱلۡعَذَابَ عَلَىٰ مَن كَذَّبَ وَتَوَلَّىٰ ﴿٤٨﴾
20:48 Det har uppenbarats för oss att straffet drabbar den som förklarar [budskapet] för lögn och vänder sig bort.”
قَالَ فَمَن رَّبُّكُمَا يَٰمُوسَىٰ ﴿٤٩﴾
20:49 [När de stod inför Farao] sa han: ”Vem är då denne er Herre, Mose?”
قَالَ رَبُّنَا ٱلَّذِيٓ أَعۡطَىٰ كُلَّ شَيۡءٍ خَلۡقَهُۥ ثُمَّ هَدَىٰ ﴿٥٠﴾
20:50 Han svarade: ”Vår Herre är den som skänkt varje varelse dess form och sedan väglett dem.”
قَالَ فَمَا بَالُ ٱلۡقُرُونِ ٱلۡأُولَىٰ ﴿٥١﴾
20:51 Han sa: ”Och hur gick det för tidigare generationers folk?”
قَالَ عِلۡمُهَا عِندَ رَبِّي فِي كِتَٰبٖۖ لَّا يَضِلُّ رَبِّي وَلَا يَنسَى ﴿٥٢﴾
20:52 Han svarade: ”Vetskapen om dem finns hos min Herre, bevarad i en bok. Min Herre gör inga misstag och glömmer ingenting.”
ٱلَّذِي جَعَلَ لَكُمُ ٱلۡأَرۡضَ مَهۡدٗا وَسَلَكَ لَكُمۡ فِيهَا سُبُلٗا وَأَنزَلَ مِنَ ٱلسَّمَآءِ مَآءٗ فَأَخۡرَجۡنَا بِهِۦٓ أَزۡوَٰجٗا مِّن نَّبَاتٖ شَتَّىٰ ﴿٥٣﴾
20:53 Han har gjort jorden till er viloplats, och banat färdvägar på den för er skull, och han låter regn falla från skyn. Genom det har vi frambragt en mångfald av växter.
كُلُواْ وَٱرۡعَوۡاْ أَنۡعَٰمَكُمۡۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَأٓيَٰتٖ لِّأُوْلِي ٱلنُّهَىٰ ﴿٥٤﴾
20:54 Ät och låt er boskap beta! Häri finns verkligen lärdomar för de insiktsfulla.
۞ مِنۡهَا خَلَقۡنَٰكُمۡ وَفِيهَا نُعِيدُكُمۡ وَمِنۡهَا نُخۡرِجُكُمۡ تَارَةً أُخۡرَىٰ ﴿٥٥﴾
20:55 Av denna [jord] har vi skapat er, och till den ska vi låta er återvända, och från den ska vi åter låta er uppstå.
وَلَقَدۡ أَرَيۡنَٰهُ ءَايَٰتِنَا كُلَّهَا فَكَذَّبَ وَأَبَىٰ ﴿٥٦﴾
20:56 Vi visade sannerligen [Farao] alla våra tecken, men han förnekade dem och vägrade tro.
قَالَ أَجِئۡتَنَا لِتُخۡرِجَنَا مِنۡ أَرۡضِنَا بِسِحۡرِكَ يَٰمُوسَىٰ ﴿٥٧﴾
20:57 Han sa: ”Mose, har du kommit för att med din magi driva oss bort från vårt land?”
فَلَنَأۡتِيَنَّكَ بِسِحۡرٖ مِّثۡلِهِۦ فَٱجۡعَلۡ بَيۡنَنَا وَبَيۡنَكَ مَوۡعِدٗا لَّا نُخۡلِفُهُۥ نَحۡنُ وَلَآ أَنتَ مَكَانٗا سُوٗى ﴿٥٨﴾
20:58 Vi ska sannerligen möta dig med likartad magi! Bestäm en tid för vårt möte, bindande för oss båda, på en plats i [stadens] centrum.”
قَالَ مَوۡعِدُكُمۡ يَوۡمُ ٱلزِّينَةِ وَأَن يُحۡشَرَ ٱلنَّاسُ ضُحٗى ﴿٥٩﴾
20:59 [Mose] sa: ”Låt vår sammankomst ske på högtidsdagens förmiddag då människorna samlas.”
فَتَوَلَّىٰ فِرۡعَوۡنُ فَجَمَعَ كَيۡدَهُۥ ثُمَّ أَتَىٰ ﴿٦٠﴾
20:60 Då drog sig Farao tillbaka för att lägga upp sina strategier och sedan anlände han [med sina magiker].
قَالَ لَهُم مُّوسَىٰ وَيۡلَكُمۡ لَا تَفۡتَرُواْ عَلَى ٱللَّهِ كَذِبٗا فَيُسۡحِتَكُم بِعَذَابٖۖ وَقَدۡ خَابَ مَنِ ٱفۡتَرَىٰ ﴿٦١﴾
20:61 Mose sa till dem: ”Akta er! Dikta inte ihop lögner om Gud, så att han utplånar er med sin bestraffning; den som far med lögn är förvisso dömd att gå under.”
فَتَنَٰزَعُوٓاْ أَمۡرَهُم بَيۡنَهُمۡ وَأَسَرُّواْ ٱلنَّجۡوَىٰ ﴿٦٢﴾
20:62 Då råkade de i dispyt med varandra om sin plan och de höll sitt samtal hemligt.
قَالُوٓاْ إِنۡ هَٰذَٰنِ لَسَٰحِرَٰنِ يُرِيدَانِ أَن يُخۡرِجَاكُم مِّنۡ أَرۡضِكُم بِسِحۡرِهِمَا وَيَذۡهَبَا بِطَرِيقَتِكُمُ ٱلۡمُثۡلَىٰ ﴿٦٣﴾
20:63 [Vissa av magikerna] sa: ”Det här är utan tvekan två magiker som vill fördriva er från ert land med sin magi och förstöra era rika seder och traditioner!
فَأَجۡمِعُواْ كَيۡدَكُمۡ ثُمَّ ٱئۡتُواْ صَفّٗاۚ وَقَدۡ أَفۡلَحَ ٱلۡيَوۡمَ مَنِ ٱسۡتَعۡلَىٰ ﴿٦٤﴾
20:64 Samla nu era krafter och träd sedan fram i enad front! Ja, i dag ska den som överträffar [motståndarsidan] segra.”
قَالُواْ يَٰمُوسَىٰٓ إِمَّآ أَن تُلۡقِيَ وَإِمَّآ أَن نَّكُونَ أَوَّلَ مَنۡ أَلۡقَىٰ ﴿٦٥﴾
20:65 [Magikerna] sa: ”Mose! Antingen kastar du [din stav], eller så blir vi de första att kasta.”
قَالَ بَلۡ أَلۡقُواْۖ فَإِذَا حِبَالُهُمۡ وَعِصِيُّهُمۡ يُخَيَّلُ إِلَيۡهِ مِن سِحۡرِهِمۡ أَنَّهَا تَسۡعَىٰ ﴿٦٦﴾
20:66 Han svarade: ”Nej, kasta ni!” Och se, genom deras magi föreföll det honom som om deras rep och stavar rörde sig likt ormar.
فَأَوۡجَسَ فِي نَفۡسِهِۦ خِيفَةٗ مُّوسَىٰ ﴿٦٧﴾
20:67 Mose kände då en plötslig rädsla inom sig.
قُلۡنَا لَا تَخَفۡ إِنَّكَ أَنتَ ٱلۡأَعۡلَىٰ ﴿٦٨﴾
20:68 Vi sa: ”Var inte rädd, det är du som har övertaget.”
وَأَلۡقِ مَا فِي يَمِينِكَ تَلۡقَفۡ مَا صَنَعُوٓاْۖ إِنَّمَا صَنَعُواْ كَيۡدُ سَٰحِرٖۖ وَلَا يُفۡلِحُ ٱلسَّاحِرُ حَيۡثُ أَتَىٰ ﴿٦٩﴾
20:69 Kasta nu det du har i din högra hand, och det ska sluka allt de har frambringat. Deras verk är inget annat än en magikers knep, och en magiker kan det aldrig gå väl för, var han än må vara.”
فَأُلۡقِيَ ٱلسَّحَرَةُ سُجَّدٗا قَالُوٓاْ ءَامَنَّا بِرَبِّ هَٰرُونَ وَمُوسَىٰ ﴿٧٠﴾
20:70 Magikerna föll ned på sina ansikten och sa: ”Vi tror på Arons och Moses Herre!”
قَالَ ءَامَنتُمۡ لَهُۥ قَبۡلَ أَنۡ ءَاذَنَ لَكُمۡۖ إِنَّهُۥ لَكَبِيرُكُمُ ٱلَّذِي عَلَّمَكُمُ ٱلسِّحۡرَۖ فَلَأُقَطِّعَنَّ أَيۡدِيَكُمۡ وَأَرۡجُلَكُم مِّنۡ خِلَٰفٖ وَلَأُصَلِّبَنَّكُمۡ فِي جُذُوعِ ٱلنَّخۡلِ وَلَتَعۡلَمُنَّ أَيُّنَآ أَشَدُّ عَذَابٗا وَأَبۡقَىٰ ﴿٧١﴾
20:71 [Farao] sa: ”Tror ni på honom innan jag har gett er lov? Han måste då vara er läromästare som har undervisat er i magi! Jag ska sannerligen hugga av era händer och fötter på motsatta sidor och sedan korsfästa er på palmstammar. Då ska ni med säkerhet inse vem av oss som kan utdela det svåraste och mest varaktiga straffet!”
قَالُواْ لَن نُّؤۡثِرَكَ عَلَىٰ مَا جَآءَنَا مِنَ ٱلۡبَيِّنَٰتِ وَٱلَّذِي فَطَرَنَاۖ فَٱقۡضِ مَآ أَنتَ قَاضٍۖ إِنَّمَا تَقۡضِي هَٰذِهِ ٱلۡحَيَوٰةَ ٱلدُّنۡيَآ ﴿٧٢﴾
20:72 De svarade: ”Vi kommer aldrig att välja dig framför de klara tecken som nu nått oss och inte framför honom som har skapat oss. Gör vad du ämnar göra! Du kan ändå bara fatta beslut som rör detta jordiska liv.
إِنَّآ ءَامَنَّا بِرَبِّنَا لِيَغۡفِرَ لَنَا خَطَٰيَٰنَا وَمَآ أَكۡرَهۡتَنَا عَلَيۡهِ مِنَ ٱلسِّحۡرِۗ وَٱللَّهُ خَيۡرٞ وَأَبۡقَىٰٓ ﴿٧٣﴾
20:73 Vi tror på vår Herre för att han ska förlåta oss våra synder och den magi du tvingade oss att utföra. Guds [belöning] är bättre och [hans straff] varaktigare.”
إِنَّهُۥ مَن يَأۡتِ رَبَّهُۥ مُجۡرِمٗا فَإِنَّ لَهُۥ جَهَنَّمَ لَا يَمُوتُ فِيهَا وَلَا يَحۡيَىٰ ﴿٧٤﴾
20:74 För den som kommer till sin Herre som obotfärdig syndare väntar helvetet; där får han varken dö eller leva.
وَمَن يَأۡتِهِۦ مُؤۡمِنٗا قَدۡ عَمِلَ ٱلصَّٰلِحَٰتِ فَأُوْلَٰٓئِكَ لَهُمُ ٱلدَّرَجَٰتُ ٱلۡعُلَىٰ ﴿٧٥﴾
20:75 Men de som kommer till honom som troende, med rättfärdiga handlingar, för dem väntar de högsta nivåerna:
جَنَّٰتُ عَدۡنٖ تَجۡرِي مِن تَحۡتِهَا ٱلۡأَنۡهَٰرُ خَٰلِدِينَ فِيهَاۚ وَذَٰلِكَ جَزَآءُ مَن تَزَكَّىٰ ﴿٧٦﴾
20:76 Edens trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de vara till evig tid. Detta är belöningen för de som renat [sitt väsen från otro och synd].
وَلَقَدۡ أَوۡحَيۡنَآ إِلَىٰ مُوسَىٰٓ أَنۡ أَسۡرِ بِعِبَادِي فَٱضۡرِبۡ لَهُمۡ طَرِيقٗا فِي ٱلۡبَحۡرِ يَبَسٗا لَّا تَخَٰفُ دَرَكٗا وَلَا تَخۡشَىٰ ﴿٧٧﴾
20:77 Vi uppenbarade till Mose: ”Bege dig av med mina tjänare under natten, och bered dem en torr passage genom havet. Oroa dig inte för att de ska hinna ifatt dig, och var inte rädd.”
فَأَتۡبَعَهُمۡ فِرۡعَوۡنُ بِجُنُودِهِۦ فَغَشِيَهُم مِّنَ ٱلۡيَمِّ مَا غَشِيَهُمۡ ﴿٧٨﴾
20:78 Farao förföljde dem med sina soldater, men havet slöt sig över dem med det som slöt sig över dem [och dränkte dem].
وَأَضَلَّ فِرۡعَوۡنُ قَوۡمَهُۥ وَمَا هَدَىٰ ﴿٧٩﴾
20:79 Farao vilseledde sitt folk och vägledde dem inte.
يَٰبَنِيٓ إِسۡرَٰٓءِيلَ قَدۡ أَنجَيۡنَٰكُم مِّنۡ عَدُوِّكُمۡ وَوَٰعَدۡنَٰكُمۡ جَانِبَ ٱلطُّورِ ٱلۡأَيۡمَنَ وَنَزَّلۡنَا عَلَيۡكُمُ ٱلۡمَنَّ وَٱلسَّلۡوَىٰ ﴿٨٠﴾
20:80 Israeliter! Vi räddade er från er fiende, och vi fastställde en tid [för att tala till Mose] på bergets högra sida, och lät manna och vaktlar falla ned till er.
كُلُواْ مِن طَيِّبَٰتِ مَا رَزَقۡنَٰكُمۡ وَلَا تَطۡغَوۡاْ فِيهِ فَيَحِلَّ عَلَيۡكُمۡ غَضَبِيۖ وَمَن يَحۡلِلۡ عَلَيۡهِ غَضَبِي فَقَدۡ هَوَىٰ ﴿٨١﴾
20:81 Ät av de goda ting som vi har försörjt er med men missbruka det inte så att ni drabbas av min vrede. Den som min vrede faller över går sannerligen under.
وَإِنِّي لَغَفَّارٞ لِّمَن تَابَ وَءَامَنَ وَعَمِلَ صَٰلِحٗا ثُمَّ ٱهۡتَدَىٰ ﴿٨٢﴾
20:82 Men för de som omvänder sig, följer tron, och handlar rättfärdigt och sedan förblir på den rätta vägen – för dessa är jag förvisso oändligt förlåtande.
۞ وَمَآ أَعۡجَلَكَ عَن قَوۡمِكَ يَٰمُوسَىٰ ﴿٨٣﴾
20:83 ”Mose, vad fick dig att hasta hit före ditt folk?”
قَالَ هُمۡ أُوْلَآءِ عَلَىٰٓ أَثَرِي وَعَجِلۡتُ إِلَيۡكَ رَبِّ لِتَرۡضَىٰ ﴿٨٤﴾
20:84 Han svarade: ”De är tätt bakom mig. Jag skyndade mig till dig, Herre, för att vinna ditt välbehag.”
قَالَ فَإِنَّا قَدۡ فَتَنَّا قَوۡمَكَ مِنۢ بَعۡدِكَ وَأَضَلَّهُمُ ٱلسَّامِرِيُّ ﴿٨٥﴾
20:85 Han sa: ”Medan du var borta satte vi ditt folk på prov, och Sāmirī ledde dem vilse.”
فَرَجَعَ مُوسَىٰٓ إِلَىٰ قَوۡمِهِۦ غَضۡبَٰنَ أَسِفٗاۚ قَالَ يَٰقَوۡمِ أَلَمۡ يَعِدۡكُمۡ رَبُّكُمۡ وَعۡدًا حَسَنًاۚ أَفَطَالَ عَلَيۡكُمُ ٱلۡعَهۡدُ أَمۡ أَرَدتُّمۡ أَن يَحِلَّ عَلَيۡكُمۡ غَضَبٞ مِّن رَّبِّكُمۡ فَأَخۡلَفۡتُم مَّوۡعِدِي ﴿٨٦﴾
20:86 Arg och besviken återvände Mose till sitt folk. Han sa: ”Mitt folk! Har inte er Herre gett er ett gott löfte? Har det gått så lång tid [att ni glömde bort det], eller var det för att ni ville att er Herres vrede skulle drabba er som ni bröt ert löfte till mig?”
قَالُواْ مَآ أَخۡلَفۡنَا مَوۡعِدَكَ بِمَلۡكِنَا وَلَٰكِنَّا حُمِّلۡنَآ أَوۡزَارٗا مِّن زِينَةِ ٱلۡقَوۡمِ فَقَذَفۡنَٰهَا فَكَذَٰلِكَ أَلۡقَى ٱلسَّامِرِيُّ ﴿٨٧﴾
20:87 De svarade: ”Vi bröt inte vårt löfte till dig av egen vilja men vi hade ålagts bördan att bära folkets smycken, så till slut kastade vi dem [i elden], och så gjorde även Sāmirī.”
فَأَخۡرَجَ لَهُمۡ عِجۡلٗا جَسَدٗا لَّهُۥ خُوَارٞ فَقَالُواْ هَٰذَآ إِلَٰهُكُمۡ وَإِلَٰهُ مُوسَىٰ فَنَسِيَ ﴿٨٨﴾
20:88 Och [Sāmirī] framställde en kalvskulptur åt dem, som gav ifrån sig ett råmande ljud, varpå [vissa av] dem utbrast: ”Detta måste vara er och Moses gud som han har råkat lämna här!”
أَفَلَا يَرَوۡنَ أَلَّا يَرۡجِعُ إِلَيۡهِمۡ قَوۡلٗا وَلَا يَمۡلِكُ لَهُمۡ ضَرّٗا وَلَا نَفۡعٗا ﴿٨٩﴾
20:89 Men ser de inte att den inte kan tala till dem och inte heller skada eller gagna dem?
وَلَقَدۡ قَالَ لَهُمۡ هَٰرُونُ مِن قَبۡلُ يَٰقَوۡمِ إِنَّمَا فُتِنتُم بِهِۦۖ وَإِنَّ رَبَّكُمُ ٱلرَّحۡمَٰنُ فَٱتَّبِعُونِي وَأَطِيعُوٓاْ أَمۡرِي ﴿٩٠﴾
20:90 Och Aron hade redan tidigare sagt till dem: ”Mitt folk! Detta är bara en prövning för er. Er Herre är den Nåderike, så följ mig och lyd min befallning!”
قَالُواْ لَن نَّبۡرَحَ عَلَيۡهِ عَٰكِفِينَ حَتَّىٰ يَرۡجِعَ إِلَيۡنَا مُوسَىٰ ﴿٩١﴾
20:91 De svarade: ”Vi kommer inte att sluta dyrka den förrän Mose återvänder till oss!”
قَالَ يَٰهَٰرُونُ مَا مَنَعَكَ إِذۡ رَأَيۡتَهُمۡ ضَلُّوٓاْ ﴿٩٢﴾
20:92 [När Mose återvänt] sa han: ”Aron! När du såg att de gått vilse, vad hindrade dig då
أَلَّا تَتَّبِعَنِۖ أَفَعَصَيۡتَ أَمۡرِي ﴿٩٣﴾
20:93 från att komma till mig? Har du satt dig över min befallning?”
قَالَ يَبۡنَؤُمَّ لَا تَأۡخُذۡ بِلِحۡيَتِي وَلَا بِرَأۡسِيٓۖ إِنِّي خَشِيتُ أَن تَقُولَ فَرَّقۡتَ بَيۡنَ بَنِيٓ إِسۡرَٰٓءِيلَ وَلَمۡ تَرۡقُبۡ قَوۡلِي ﴿٩٤﴾
20:94 Han svarade: ”Min moders son! Dra inte i mitt skägg eller hår! Jag var rädd att du skulle säga att jag har splittrat israeliterna och inte följt dina instruktioner.”
قَالَ فَمَا خَطۡبُكَ يَٰسَٰمِرِيُّ ﴿٩٥﴾
20:95 [Mose] sa: ”Och vad var din tanke med detta, Sāmirī?”
قَالَ بَصُرۡتُ بِمَا لَمۡ يَبۡصُرُواْ بِهِۦ فَقَبَضۡتُ قَبۡضَةٗ مِّنۡ أَثَرِ ٱلرَّسُولِ فَنَبَذۡتُهَا وَكَذَٰلِكَ سَوَّلَتۡ لِي نَفۡسِي ﴿٩٦﴾
20:96 Han svarade: ”Jag såg något som de andra inte kunde se, och så tog jag en handfull av budbäraren [Gabriels] spår och strödde det [över smyckena]. Ja, något inom mig drev mig till detta.”
قَالَ فَٱذۡهَبۡ فَإِنَّ لَكَ فِي ٱلۡحَيَوٰةِ أَن تَقُولَ لَا مِسَاسَۖ وَإِنَّ لَكَ مَوۡعِدٗا لَّن تُخۡلَفَهُۥۖ وَٱنظُرۡ إِلَىٰٓ إِلَٰهِكَ ٱلَّذِي ظَلۡتَ عَلَيۡهِ عَاكِفٗاۖ لَّنُحَرِّقَنَّهُۥ ثُمَّ لَنَنسِفَنَّهُۥ فِي ٱلۡيَمِّ نَسۡفًا ﴿٩٧﴾
20:97 Han sa: ”Bort härifrån! I detta liv är [ditt straff att du ska vara utstött] och ropa: 'Kom inte nära mig!' Och du har en bestämd tid [för räkenskap i nästa liv] som du inte kan undkomma. Se nu på din gud, som du innerligt dyrkade – vi ska bränna den och sprida dess aska i havet.”
إِنَّمَآ إِلَٰهُكُمُ ٱللَّهُ ٱلَّذِي لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَۚ وَسِعَ كُلَّ شَيۡءٍ عِلۡمٗا ﴿٩٨﴾
20:98 Er ende [sanne] gud är Gud själv; endast han förtjänar dyrkan! Hans kunskap omfattar allt.
كَذَٰلِكَ نَقُصُّ عَلَيۡكَ مِنۡ أَنۢبَآءِ مَا قَدۡ سَبَقَۚ وَقَدۡ ءَاتَيۡنَٰكَ مِن لَّدُنَّا ذِكۡرٗا ﴿٩٩﴾
20:99 Så återger vi berättelser för dig om tidigare skeenden, och vi har skänkt dig en påminnelse från oss.
مَّنۡ أَعۡرَضَ عَنۡهُ فَإِنَّهُۥ يَحۡمِلُ يَوۡمَ ٱلۡقِيَٰمَةِ وِزۡرًا ﴿١٠٠﴾
20:100 Den som vänder sig bort från den bär en tung börda på uppståndelsens dag.
خَٰلِدِينَ فِيهِۖ وَسَآءَ لَهُمۡ يَوۡمَ ٱلۡقِيَٰمَةِ حِمۡلٗا ﴿١٠١﴾
20:101 Deras [straff] ska fortsätta för evigt. Vilken förkastlig börda att bära på uppståndelsens dag!
يَوۡمَ يُنفَخُ فِي ٱلصُّورِۚ وَنَحۡشُرُ ٱلۡمُجۡرِمِينَ يَوۡمَئِذٖ زُرۡقٗا ﴿١٠٢﴾
20:102 Den dagen ska det blåsas i hornet, och vi ska församla de obotfärdiga syndarna alldeles förblindade [av fasa].
يَتَخَٰفَتُونَ بَيۡنَهُمۡ إِن لَّبِثۡتُمۡ إِلَّا عَشۡرٗا ﴿١٠٣﴾
20:103 Och de kommer att viska till varandra: ”Ni tillbringade bara tio [dagar på jorden].”
نَّحۡنُ أَعۡلَمُ بِمَا يَقُولُونَ إِذۡ يَقُولُ أَمۡثَلُهُمۡ طَرِيقَةً إِن لَّبِثۡتُمۡ إِلَّا يَوۡمٗا ﴿١٠٤﴾
20:104 Vi har full vetskap om vad de ska säga när den med bäst omdöme bland dem säger: ”Ni vistades bara en dag!”
وَيَسۡـَٔلُونَكَ عَنِ ٱلۡجِبَالِ فَقُلۡ يَنسِفُهَا رَبِّي نَسۡفٗا ﴿١٠٥﴾
20:105 De frågar dig om bergen. Svara dem: ”Min Herre ska förvandla dem till stoft som han sedan sprider ut,
فَيَذَرُهَا قَاعٗا صَفۡصَفٗا ﴿١٠٦﴾
20:106 och lämna [jorden] platt och slät,
لَّا تَرَىٰ فِيهَا عِوَجٗا وَلَآ أَمۡتٗا ﴿١٠٧﴾
20:107 utan minsta antydan till kulle eller dal.”
يَوۡمَئِذٖ يَتَّبِعُونَ ٱلدَّاعِيَ لَا عِوَجَ لَهُۥۖ وَخَشَعَتِ ٱلۡأَصۡوَاتُ لِلرَّحۡمَٰنِ فَلَا تَسۡمَعُ إِلَّا هَمۡسٗا ﴿١٠٨﴾
20:108 Den dagen ska de hörsamma kallaren [till samlingsplatsen] utan möjlighet att avvika. Rösterna ska dämpas inför den Nåderike, och ingenting kommer att höras förutom ett svagt viskande.
يَوۡمَئِذٖ لَّا تَنفَعُ ٱلشَّفَٰعَةُ إِلَّا مَنۡ أَذِنَ لَهُ ٱلرَّحۡمَٰنُ وَرَضِيَ لَهُۥ قَوۡلٗا ﴿١٠٩﴾
20:109 Den dagen ska ingen förbön vara till hjälp, förutom genom den som den Nåderike ger tillstånd och vars tal han är nöjd med.
يَعۡلَمُ مَا بَيۡنَ أَيۡدِيهِمۡ وَمَا خَلۡفَهُمۡ وَلَا يُحِيطُونَ بِهِۦ عِلۡمٗا ﴿١١٠﴾
20:110 Han vet vad som väntar dem och vad de lämnat efter sig, men de kan aldrig nå full insikt om honom.
۞ وَعَنَتِ ٱلۡوُجُوهُ لِلۡحَيِّ ٱلۡقَيُّومِۖ وَقَدۡ خَابَ مَنۡ حَمَلَ ظُلۡمٗا ﴿١١١﴾
20:111 Alla ansikten ska sänkas i vördnad inför den evigt Levande; alltings Upprätthållare. Och den som bär med sig orättfärdighetens börda är dömd till undergång.
وَمَن يَعۡمَلۡ مِنَ ٱلصَّٰلِحَٰتِ وَهُوَ مُؤۡمِنٞ فَلَا يَخَافُ ظُلۡمٗا وَلَا هَضۡمٗا ﴿١١٢﴾
20:112 Men de troende som handlat rättfärdigt behöver inte frukta att bli orättvist behandlade eller att gå miste [om den utlovade belöningen].
وَكَذَٰلِكَ أَنزَلۡنَٰهُ قُرۡءَانًا عَرَبِيّٗا وَصَرَّفۡنَا فِيهِ مِنَ ٱلۡوَعِيدِ لَعَلَّهُمۡ يَتَّقُونَ أَوۡ يُحۡدِثُ لَهُمۡ ذِكۡرٗا ﴿١١٣﴾
20:113 Sålunda har vi uppenbarat denna Koran på arabiska och framställt dess varningar på olika sätt, för att de må frukta Gud eller ta lärdom.
فَتَعَٰلَى ٱللَّهُ ٱلۡمَلِكُ ٱلۡحَقُّۗ وَلَا تَعۡجَلۡ بِٱلۡقُرۡءَانِ مِن قَبۡلِ أَن يُقۡضَىٰٓ إِلَيۡكَ وَحۡيُهُۥۖ وَقُل رَّبِّ زِدۡنِي عِلۡمٗا ﴿١١٤﴾
20:114 Ja, upphöjd är Gud, den sanne Konungen! Och hasta inte med [att recitera] Koranen innan dess uppenbarelse fullbordats för dig, utan säg: ”Herre! Låt min kunskap växa.”
وَلَقَدۡ عَهِدۡنَآ إِلَىٰٓ ءَادَمَ مِن قَبۡلُ فَنَسِيَ وَلَمۡ نَجِدۡ لَهُۥ عَزۡمٗا ﴿١١٥﴾
20:115 Vi hade tidigare förmanat Adam [att inte äta av trädet], men han glömde, och vi såg att han saknade fast beslutsamhet.
وَإِذۡ قُلۡنَا لِلۡمَلَٰٓئِكَةِ ٱسۡجُدُواْ لِأٓدَمَ فَسَجَدُوٓاْ إِلَّآ إِبۡلِيسَ أَبَىٰ ﴿١١٦﴾
20:116 Berätta om när vi sa till änglarna: ”Fall ned inför Adam!” De föll alla ned, utom Iblīs – han vägrade.
فَقُلۡنَا يَٰٓـَٔادَمُ إِنَّ هَٰذَا عَدُوّٞ لَّكَ وَلِزَوۡجِكَ فَلَا يُخۡرِجَنَّكُمَا مِنَ ٱلۡجَنَّةِ فَتَشۡقَىٰٓ ﴿١١٧﴾
20:117 Då förkunnade vi: ”Adam! Han är en fiende till dig och din hustru. Låt honom inte driva er ut ur paradiset, för då går du en plågsam tid till mötes.
إِنَّ لَكَ أَلَّا تَجُوعَ فِيهَا وَلَا تَعۡرَىٰ ﴿١١٨﴾
20:118 Där ska du varken känna hunger eller sakna något att skyla dig med.
وَأَنَّكَ لَا تَظۡمَؤُاْ فِيهَا وَلَا تَضۡحَىٰ ﴿١١٩﴾
20:119 Och du ska inte heller känna törst där eller plågas av solens hetta.”
فَوَسۡوَسَ إِلَيۡهِ ٱلشَّيۡطَٰنُ قَالَ يَٰٓـَٔادَمُ هَلۡ أَدُلُّكَ عَلَىٰ شَجَرَةِ ٱلۡخُلۡدِ وَمُلۡكٖ لَّا يَبۡلَىٰ ﴿١٢٠﴾
20:120 Men Satan förledde honom och sa: ”Adam, ska jag inte visa dig trädet [vars frukter] ger evigt liv och ett rike som aldrig tar slut?”
فَأَكَلَا مِنۡهَا فَبَدَتۡ لَهُمَا سَوۡءَٰتُهُمَا وَطَفِقَا يَخۡصِفَانِ عَلَيۡهِمَا مِن وَرَقِ ٱلۡجَنَّةِۚ وَعَصَىٰٓ ءَادَمُ رَبَّهُۥ فَغَوَىٰ ﴿١٢١﴾
20:121 Och så åt de av det, och deras nakenhet blottades för dem, så de började täcka sig med löv från paradiset. Ja, Adam trotsade sin Herre och överträdde förbudet.
ثُمَّ ٱجۡتَبَٰهُ رَبُّهُۥ فَتَابَ عَلَيۡهِ وَهَدَىٰ ﴿١٢٢﴾
20:122 Men sedan utvalde hans Herre honom, godtog hans ånger och ledde honom på rätt väg.
قَالَ ٱهۡبِطَا مِنۡهَا جَمِيعَۢاۖ بَعۡضُكُمۡ لِبَعۡضٍ عَدُوّٞۖ فَإِمَّا يَأۡتِيَنَّكُم مِّنِّي هُدٗى فَمَنِ ٱتَّبَعَ هُدَايَ فَلَا يَضِلُّ وَلَا يَشۡقَىٰ ﴿١٢٣﴾
20:123 Han sa [till Adam och Eva]: ”Ned med er, båda två! Ni [och Satan] ska vara varandras fiender. När min vägledning når er ska den som följer den inte gå vilse eller gå under.”
وَمَنۡ أَعۡرَضَ عَن ذِكۡرِي فَإِنَّ لَهُۥ مَعِيشَةٗ ضَنكٗا وَنَحۡشُرُهُۥ يَوۡمَ ٱلۡقِيَٰمَةِ أَعۡمَىٰ ﴿١٢٤﴾
20:124 Men den som vänder sig bort från min påminnelse ska få ett liv präglat av elände, och på uppståndelsens dag ska vi låta honom uppstå blind.
قَالَ رَبِّ لِمَ حَشَرۡتَنِيٓ أَعۡمَىٰ وَقَدۡ كُنتُ بَصِيرٗا ﴿١٢٥﴾
20:125 Han kommer att säga: ”Herre! Varför har du uppväckt mig blind? Jag som en gång såg!”
قَالَ كَذَٰلِكَ أَتَتۡكَ ءَايَٰتُنَا فَنَسِيتَهَاۖ وَكَذَٰلِكَ ٱلۡيَوۡمَ تُنسَىٰ ﴿١٢٦﴾
20:126 Han ska svara: ”Så är det för att du valde att ignorera våra budskap när de nådde dig, och på samma sätt ska du i dag ignoreras.”
وَكَذَٰلِكَ نَجۡزِي مَنۡ أَسۡرَفَ وَلَمۡ يُؤۡمِنۢ بِـَٔايَٰتِ رَبِّهِۦۚ وَلَعَذَابُ ٱلۡأٓخِرَةِ أَشَدُّ وَأَبۡقَىٰٓ ﴿١٢٧﴾
20:127 Ja, på så vis ska vi löna den som överträder alla gränser och inte tror på sin Herres budskap [i detta liv]. Och straffet i det kommande livet är ännu strängare och mer varaktigt.
أَفَلَمۡ يَهۡدِ لَهُمۡ كَمۡ أَهۡلَكۡنَا قَبۡلَهُم مِّنَ ٱلۡقُرُونِ يَمۡشُونَ فِي مَسَٰكِنِهِمۡۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَأٓيَٰتٖ لِّأُوْلِي ٱلنُّهَىٰ ﴿١٢٨﴾
20:128 Har det inte blivit tydligt för dem hur många släkten vi har utplånat före dem, vars övergivna boplatser de nu passerar? Häri finns verkligen lärdomar för de insiktsfulla.
وَلَوۡلَا كَلِمَةٞ سَبَقَتۡ مِن رَّبِّكَ لَكَانَ لِزَامٗا وَأَجَلٞ مُّسَمّٗى ﴿١٢٩﴾
20:129 Om det inte vore för ett tidigare beslut från din Herre [att skjuta upp straffet] till en fastställd tid skulle det oundvikligen redan ha drabbat dem.
فَٱصۡبِرۡ عَلَىٰ مَا يَقُولُونَ وَسَبِّحۡ بِحَمۡدِ رَبِّكَ قَبۡلَ طُلُوعِ ٱلشَّمۡسِ وَقَبۡلَ غُرُوبِهَاۖ وَمِنۡ ءَانَآيِٕ ٱلَّيۡلِ فَسَبِّحۡ وَأَطۡرَافَ ٱلنَّهَارِ لَعَلَّكَ تَرۡضَىٰ ﴿١٣٠﴾
20:130 Ha därför tålamod med vad de säger och upphöj din Herre och prisa hans lov före soluppgång och solnedgång, och under nattens timmar samt vid dagens början och slut, så att du må finna tillfredsställelse.
وَلَا تَمُدَّنَّ عَيۡنَيۡكَ إِلَىٰ مَا مَتَّعۡنَا بِهِۦٓ أَزۡوَٰجٗا مِّنۡهُمۡ زَهۡرَةَ ٱلۡحَيَوٰةِ ٱلدُّنۡيَا لِنَفۡتِنَهُمۡ فِيهِۚ وَرِزۡقُ رَبِّكَ خَيۡرٞ وَأَبۡقَىٰ ﴿١٣١﴾
20:131 Fäst inte din blick vid de världsliga fröjder som vi låter vissa av dem njuta av för att pröva dem. Din Herres belöning är bättre och mer bestående.
وَأۡمُرۡ أَهۡلَكَ بِٱلصَّلَوٰةِ وَٱصۡطَبِرۡ عَلَيۡهَاۖ لَا نَسۡـَٔلُكَ رِزۡقٗاۖ نَّحۡنُ نَرۡزُقُكَۗ وَٱلۡعَٰقِبَةُ لِلتَّقۡوَىٰ ﴿١٣٢﴾
20:132 Uppmana din familj att förrätta bönen och håll själv fast vid den. Vi begär inte någon försörjning från dig; det är vi som försörjer dig. Den goda utgången är för de gudfruktiga.
وَقَالُواْ لَوۡلَا يَأۡتِينَا بِـَٔايَةٖ مِّن رَّبِّهِۦٓۚ أَوَلَمۡ تَأۡتِهِم بَيِّنَةُ مَا فِي ٱلصُّحُفِ ٱلۡأُولَىٰ ﴿١٣٣﴾
20:133 De frågar: "Varför kommer han inte till oss med ett tecken från sin Herre?" Har de inte redan fått ett klart bevis som bekräftar de tidigare skrifterna?
وَلَوۡ أَنَّآ أَهۡلَكۡنَٰهُم بِعَذَابٖ مِّن قَبۡلِهِۦ لَقَالُواْ رَبَّنَا لَوۡلَآ أَرۡسَلۡتَ إِلَيۡنَا رَسُولٗا فَنَتَّبِعَ ءَايَٰتِكَ مِن قَبۡلِ أَن نَّذِلَّ وَنَخۡزَىٰ ﴿١٣٤﴾
20:134 Hade vi utplånat dem med ett straff dessförinnan hade de sagt: "Herre! Om du sänt oss ett sändebud hade vi följt dina tecken innan vi förödmjukades och vanärades."
قُلۡ كُلّٞ مُّتَرَبِّصٞ فَتَرَبَّصُواْۖ فَسَتَعۡلَمُونَ مَنۡ أَصۡحَٰبُ ٱلصِّرَٰطِ ٱلسَّوِيِّ وَمَنِ ٱهۡتَدَىٰ ﴿١٣٥﴾
20:135 Säg: "Alla väntar vi [på vad som ska ske], så vänta ni också! Snart ska ni få veta vem som följde den rätta vägen och var sant vägledd."
Quran text in Uthmani script from the Noble Quran Encyclopedia (QuranEnc). Translation of the meanings: Rowwad Translation Center.